DrHockey

  =

Så var det då dags för dagisjournalisterna att knattra på tangentbordet igen. Den här gången är det "jag lyfter inte stången i bänk" Ek och nån Henrik Sjöberg i Zuccarelloformat som tycker till om gårdagens match och Skröders propp på Sebbe Erixon.

Efter Pikkarainens hopptackling verkar det som att hela svenska "journalist"-kåren slickar Töpel och Co medhårs genom att börja fördöma saker hit och dit. Just nu är det hopptacklingar som verkar vara hetare stoff än Paris Hilton utan trosor i en taxi.

För oss som såg gårdagens match (och tyckarna på Expressen, Sportbladet, SVT m.m. ser alla sekvenser i alla matcher jämt...) ter det sig väl ganska klart att Skröders hopp har väldigt lite med saken att göra. Vad som istället borde tydliggöras är väl det faktum att Erixon hade huvudet ungefär lika högt som Andreas Salomonsson vid ett tremålsunderläge.

Per-Åge gjorde ju snarare Erixon en god gärning som hoppade och satte sidfläsket i fejjan istället för att komma in med axeln mot skallen. För det är där problemet ligger. Att tacklingen är mot huvudet. Men det är delat ansvar i hockey, något de flesta "journalister" aldrig förstått då de aldrig spelat hockey annat än på rasterna med de andra ungarna i specialklassen. Vi någorlunda förnuftiga vet att det gäller att hålla upp huvudet, annars gör det ont!

För er som vill se hur en riktig hopptackling ser ut bjuder Doktorn här på Steven Downies propp på Dean McAmmond: http://www.youtube.com/watch?v=322zqTkL0-c