DrHockey

Så har då några dagar gått sedan svensk hockeys största stjärna genom tiderna bestämde sig för att lägga fötterna...förlåt, skridskorna på hyllan. Det blev bara två matcher med Colorado den här säsongen innan sagan Forsberg var all.

Efter detta har olika tyckare och journalister mest agerat småpojkar i en kukmätartävling kring vem såg såg potentialen hos Foppa först eller vem som följt honom längst. Vi kan väl säga såhär, under de J20-matcher i början av 90-talet som vi smågrabbar från Svedjeholmen var och kollade på så var det ju inte direkt smockfullt med journalister på läktarna i Kempis. Det var faktiskt inte smockfullt av någonting alls, bara närmast sörjande.

Hur som helst, eftersom Doktorn inte vill vara sämre så delar jag med mig av ett av mina största Foppaminnen, nämligen varför jag håller honom som ansvarig för mitt EA Sports NHL missbruk. Jag tror att detta var i början av säsongen 93-94 och Foppa var gäst på Carstedts bilhandel i Övik. EA Sports (jag tror de hette så då med) hade just lanserat NHL93 som jag hyrt ett par gånger på Hollywood i Sund. På Carstedts fick vi smågrabbar chansen att utmana Foppa på 3x5 minuters match.

Redan långt innan det var min tur hade jag bestämt hur jag skulle göra. Välja Calgary Flames och köra stenhård dump n´chase med mina wingers Theo Fleury och Gary Roberts samtidigt som Joe Nieuwendyk skulle sköta hemjobbet. Fick man sen chansen så skulle Big Al MacInnis släppa stora kanonen från blå och ingen jävel skulle komma förbi Gary Suter på vänsterbacken. I kassen skulle Mike Vernon se till att hålla tätt.

När det är dags att välja lag så antar jag givetvis att Foppa ska välja Quebec, ett pissgäng på den tiden med Sundin och Wendel Clark som största namn. Döm om min förvåning när han istället väljer Chicago Blackhawks, ett kanongäng (särskilt eftersom man bara körde med en femma). Belfour i kassen, Chelios och elake Steve Smith på backen gjorde att man blev svårforcerade bakåt och med ett anfall bestående av Tony Amonte, Stephande Matteau och JEREMY ROENICK var det spagetti i benen hos Calgarys mannar.

Vad som gjorde saken ännu jävligare var att Foppa måste ha suttit och nött detta spel rätt länge då han till fullo behärskade sida-sida-upp i taket-dragningen, ett kryptonit mot mina stackars mannar. Det hjälpte med andra ord inte hur många gånger MacInnis drog slagga eller hur ofta än Roberts försökte forcera in pucken, den där jävla Forsberg kontrade och sprätte in den med Roenicken. När förnedringen var slut stod Doktorn där med 1-6 i arslet.

Vissa kanske skulle ha tagit den här förlusten med en klackspark men jag valde att fixa spelet till PC och sedan nöta utav bara helvete. Detta resulterade i en fantastisk triumf mot min kompis när jag efter 82 matcher med Boston (han var det jinxade Calgary) med hjälp av Foppas dragning, hade dragit ihop 482 poäng med Adam Oates! 482 poäng!

Nackdelen var ju sedan att EA Sports fortsatte att släppa nya versioner av spelet och så här 18 år senare kan jag väl erkänna att jag i varje spel sedan dess sett till att trada till mig Peter Forsberg som en initial defaultåtgärd innan ens första pucken för säsongen är släppt.

18 år...